OBS! Denna webb används för övning och tester för aktuell information gå till https://www.krisinformation.se

Så påverkas vi av alarmerande nyheter i pushnotiser

De människor som får minst information om en dramatisk händelse är de som uttrycker störst oro. De har också ett större behov av att kommunicera om händelsen. Det framgår av en studie som Institutionen för journalistik, medier och kommunikation vid Göteborgs universitet, JMG, genomfört på uppdrag av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB.
Foto: Johan Eklund/MSB.

En utgångspunkt för studien är att redaktionen för Krisinformation.se regelbundet ser exempel på alarmerande nyheter som får stor spridning men som senare tonas ner eller visar sig vara felaktiga. Rättelsen om hur det verkligen förhåller sig ges i regel mindre utrymme. En teori är att detta hänger ihop med digitaliseringen. En stor nyhet når omedelbart många människor via olika digitala medier.

Före digitaliseringen var en händelse ofta avklarad när den rapporterades i tidningar eller i etermedier. Då fick nyheten sin rätta proportion, till exempel: "Falsklarm stängde avgångshall i två timmar". En notis på sin höjd, som många kanske inte ens blev varse.

Små händelser upplevs som hot

Med 24-timmarspublicering är det lätt att även små händelser upplevs som stora hot. Om miljoner människor får en pushnotis i sin telefon om att en flygplats stängts på grund av bombhot är det den informationen som stannar kvar eftersom uppföljningen inte ges lika stor uppmärksamhet, om det visar sig vara ett falsklarm.

Frågan är hur en ökande frekvens av alarmerande nyheter påverkar den allmänna oron för bland annat olyckor och terrorism. Hur många får en överdriven bild av hur många allvarliga händelser som verkligen sker? Eller kan effekten rent av bli den motsatta, att allt för många larm får effekten att vi trubbas av och inte reagerar på ytterligare en alarmerande nyhet.

Experimentell studie kartlägger oro

Som en del av undersökningen om alarmerande nyheter genomförde forskarna vid JMG en så kallad experimentell enkätundersökning.

Tre grupper om 616 till 660 personer fick olika mycket information om en påhittad dramatisk händelse och en fjärde kontrollgrupp fick ingen information alls. Detta för att undersöka hur lite och fragmentarisk information framkallar andra känslomässiga reaktioner än information som är mer fullständig och sammanhängande.

Experimentgrupp 1 fick endast ta del av en pushnotis om att en högstadieskola i centrala staden utsatts för ett bombhot, och att polisen evakuerar och upprättar avspärrningar. Experimentgrupp 2 fick ta del av samma pushnotis men också av ytterligare en pushnotis där det framgår att den misstänkta bomben var ett ofarligt föremål och att polisen häver avspärrningarna.

Den tredje experimentgruppen fick ta del en lite längre nyhetsnotis som sammanfattar vad som hänt tidigare under dagen och dessutom meddelar att skolbarnens föräldrar underrättats och att polisen inlett en förundersökning.

Grupp 1 mest känslomässigt berörda

När respondenterna läst nyheterna fick de svara på frågor om hur bombhotet skulle påverkat dem känslomässigt. De svarade också på frågor om hur troligt det var att de skulle ha kommunicerat om bombhotet.

Analysen visar att experimentgrupp 1 blev mest känslomässigt berörd av de tre grupperna.
Respondenterna svarade också på frågor om de oroade sig för ett antal andra faror. Både för egen del och för samhället i stort.

De påhittade nyheterna som ingick i experimentet hade ingen effekt på respondenternas mer varaktiga känslor av oro. En sannolik förklaring är att det krävs upprepad påverkan över längre tid för att medieinnehåll ska bidra till att framkalla denna typ av djupare känslor.

En enstaka händelse behöver alltså inte påverka en individs känsla av oro, för egen eller andras del. Men det kan inte uteslutas att oron på sikt kan öka, i takt med att antalet alarmerande nyheter ökar.

Tydliga skillnader i behovet att kommunicera

Resultaten visar vidare på tydliga och statistiskt säkerställda skillnader mellan de tre experimentgruppernas uppskattade kommunikativa agerande.

Experimentgrupp 1, som fick minst information om händelsen, uppgav i högre uträckning än de andra grupperna att de skulle kommunicera med personer i sin närhet, tala i telefon, skicka sms och mms samt chatta med andra om händelsen.

Resultatet är alltså att vi är mer benägna att vidarebefordra och diskutera information om pågående händelser än om sådana som man vet är avslutade, utan att något allvarlig inträffat.

Ökning av alarmerande nyheter

Den ordsökningsanalys som gjordes till studien visar på en tydlig ökning av signalorden varning, larm, risk och hot i nyheterna. Resultatet antyder dessutom ett samband mellan en tilltagande alarmism och införandet av pushnotiser. Ökningen är som tydligast efter 2012, under de år då en majoritet av Sveriges största nyhetsmedier införde pushnotiser som en av sina digitala nyhetstjänster.

Hur många svenskar som använder pushnotiser och därmed snabbt nås av nyheter om larm och varningar finns det begränsad kunskap om. Studien om alarmerande nyheter kommer därför att följas upp med en studie som publiceras i juni 2019. Denna uppföljande studie bygger på frågor som ställs i SOM-undersökningen. SOM-institutets nationella och representativa enkätundersökning går ut till mellan 3 000 och 9 000 respondenter.

När den uppföljande studien publiceras kommer vi att veta mer om hur många privatpersoner som använder pushnotiser och hur dessa används.

Ansvarig för studien är docent Marina Ghersetti. Studien i sin helhet finns att ladda ner här.

Publicerades