Samhällets ansvar

Enligt den så kallade ansvarsprincipen ska den aktör som ansvarar för en verksamhet under normala förhållanden också göra det vid höjd beredskap.

Samhällets ordinarie förmågor utgör därmed grunden för det civila försvaret. Vissa myndigheter har ett särskilt utpekat ansvar för att planera och bygga upp en förmåga att hantera olika hot, från kriser i fredstid till höjd beredskap. Höjd beredskap är antingen skärpt beredskap eller högsta beredskap. Det senare innebär krig eller omedelbar risk för krig.

För att lindra konsekvenserna av en kris måste kommuner och länsstyrelser, centrala myndigheter, organisationer och näringsliv agera tillsammans. Det handlar om att vi måste kunna fortsätta att leva så normalt som möjligt även om samhället inte fungerar som vanligt på grund av störningar.

Tre grundprinciper

Det svenska krishanteringssystemet har tre grundprinciper. Ansvarsprincipen, likhetsprincipen och närhetsprincipen. Dessa gäller även under höjd beredskap.

Ansvarsprincipen  Den som har ansvar för en verksamhet under normala förhållanden ska ha det också under en krissituation. Det betyder att det är den vanliga sjukvården som har hand om vården även vid en kris och att kommunerna sköter skola och äldreomsorg och så vidare.

Likhetsprincipen  Under en kris ska verksamheten fungera på liknande sätt som vid normala förhållanden så långt det är möjligt. Verksamheten ska också, om det är möjligt, skötas på samma plats som under normala förhållanden.

Närhetsprincipen  Med närhetsprincipen menas att en kris ska hanteras där den inträffar och av dem som är närmast berörda och ansvariga.

Informationen kommer från Regeringen och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB).

Uppdaterades
Taggar för denna sida: